I en annan verklighet

Publicerad i Smålandsposten 12 september 2017

Minns du vilka böcker som gjorde världen magisk när du var liten? Kanske är det dags att läsa dem igen.

Halvfärdiga målningar ligger på tork över hela lägenheten. Ett torn av odiskade tekoppar kikar fram bakom staffliet och mina tårar späder ut akvarellfärgen när Stephen Fry läser ut den sjunde Harry Potter-boken. Som översättare fyller jag vanligtvis arbetstimmarna med egna ord, men medan jag skissat och målat det som snart ska bli en barnbok har jag passat på att lyssna igenom Harry Potter-serien som ljudböcker.

Allt började sommaren innan jag fyllde elva år, när jag stod i min bästis trädgård och förtvivlat försökte få en kvast att flyga. Trots att jag aldrig fick något antagningsbrev från Hogwarts kände jag mig mer hemma där än på min egen skola. I J. K. Rowlings böcker fanns en värld att fly till när jag tappade greppet om min egen. En värld där det var okej att vara annorlunda. En värld där mörkret gick att definiera och bekämpa.

Som tjugotvååring analyserade jag Harry Potter-serien ur ett existentialistiskt perspektiv i min kandidatuppsats och för två år sedan tog jag med mig mina småsyskon till ett Harry Potter-inspirerat lajv där över hundra barn och vuxna samlades på en gård utanför Västerås under en helg för att gå på lektioner, lösa mysterier och kämpa mot mörkrets makter. Eftersom jag alltid varit livrädd för att improvisera var det något av det läskigaste jag varit med om, men också något av det mest magiska. Nu har jag anmält mig till en kurs i improvisationsteater och i november packar jag trollstaven och tar tåget till en magisk skola i Polen för att lajva med vuxna fantasynördar från hela världen.

Ibland får jag dåligt samvete över mitt outtröttliga intresse för andra världar. Min egen roman halkar ständigt längst ner på att göra-listan eftersom den inte känns viktig nog och jag kan skämmas över att jag drömmer mig bort bland drakar och demoner när det finns så många verkliga monster att bekämpa. Men kanske är det just därför de magiska berättelserna behövs. I essän On Fairy-Stories skriver J. R. R. Tolkien om hur viktiga sagor är för både barn och vuxna. Hur de hjälper oss att se världen med nya ögon, att se ljuset bland mörkret och att våga tro på ett lyckligt slut.

Och kanske är det just för att jag vågar drömma om det overkliga som jag illustrerar en barnbok om att rädda världen i stället för att skaffa ett vanligt tryggt heltidsjobb. Medan instagramflödet fylls av förlovningsringar och ultraljudsbilder svajar jag fortfarande på tröskeln till vuxenvärlden. Det är trots allt där, mellan världarna, som jag trivs bäst.