Svenska

På andra sidan glaset:
En intervju med Sonja Hesslow

11 October 2015

IN ENGLISH | PÅ SVENSKA

sonjahesslow

För konstfotografen Sonja Hesslow väger för- och efterarbetet tyngre än själva fotograferandet – hon älskar att leta rekvisita på loppisar, vika papperspyramider i flera dagar och skapa magi i Photoshop: ”Om jag bara fick vara antingen fotograf eller retuschör skulle jag helt klart välja retuschen, för det är ju där allt händer i mina bilder.”

Ibland är gränsen där en verklighet slutar och en annan tar vid tunnare än reflexfritt tavelglas, ett osynligt fönster till en värld där allt är lite annorlunda. Ibland är den tjock som en bottenfrusen sjö och det är först när isen smälter som man når upp till ytan och vet att det är rätt luft man andas.

För sex år sedan bestod Sonja Hesslows verklighet av ett vikariat som förskollärare. Sedan kom vintern. Verkligheten frös till is och på mellandagsrean hände något som blev början på en helt ny: Sonja köpte sin första systemkamera.

”Jag skyndade mig hem efter jobbet och det var mörkt och jag hade inga blixtar, så jag satt där med någon lampa och försökte få tillräckligt mycket ljus.”

Under de här kvällarna insåg hon två viktiga saker: hon hade inte tid att fotografera – och det var hon tvungen att göra något åt. Att komma in på en svensk fotoskola med bara några månaders erfarenhet var inte att tala om, men på Fotomässan i Göteborg pratade hon med Medieskolerne, Media College Denmark, som lovade henne en plats på deras fotografutbildning om hon bara kunde hitta någonstans att praktisera.

”Jag var tvungen att hitta en fotograf som ville skriva ett kontrakt på att jag skulle vara lärling, och det var ganska stressigt att ringa runt till folk och säga: ’Hej, får jag vara din assistent i fyra och ett halvt år?’. Men jag lyckades och hoppade på skolan redan efter ett halvår. Jag tror att de såg potential i att jag var väldigt kreativ, för jag hade bara photoshoppat i tre månader ungefär, och det såg fruktansvärt ut.”

super_powers_sonja_hesslow

”Super Powers”

När Sonja väl fick ägna sig åt fotografi på heltid gick utvecklingen snabbt. Hon insåg hur också hur roligt det var att inte bara fotografera, utan också bygga surrealistiska scener med loppisfynd och handgjord rekvisita. Skapa världar i stället för att skildra den vi redan ser. Samla ihop fragment med kameran som verktyg och pussla ihop dem till en ny verklighet i Photoshop.

”Jag ägnade liksom varje helg åt det, och jag såg till att suga ut så mycket kunskaper ur mina klasskompisar och lärare som det bara gick. Så när jag slutade fick jag skolans stipendium, och jag var helt klart en av de bästa i klassen på Photoshop. För jag gav mig fasen på att det här ska jag kunna.”

En konstnärlig stafett

Förra hösten, under utbildningens sista termin, ställde Sonja ut sina bilder på Affordable Art Fair, en internationell modern konstmässa som anordnas i Stockholm och runtom i världen en gång om året.

”Jag fick jättemycket PR inför mässan och efteråt skrev Nordea Private Banking Magazine om mässan och då blev jag omnämnd som topp ett av fem på hela mässan, och min bild beskrevs som en av de mest omtalade. Att få vara med om det redan innan jag hade pluggat färdigt gjorde nog att jag verkligen vågade satsa på att göra det här.”

Det är också tack vare den lyckade mässan, där hon sålde 75 tavlor, som hon har haft möjlighet att fokusera uteslutande på sina egna konstprojekt under året. I projektet ”Art from the Start” samarbetar hon med Patricia Trambevski som designar kläder, Anna K. Larsson som sjunger och skriver text och Gísli Grétarsson som skriver musik. Tillsammans ska de skapa sex transmediala tolkningar av nordiska sagoväsen. Arbetsprocessen är som en stafett där varje verk växer fram i etapper: från tyg till bild, från bild till ord, från ord till toner.

vittrande_dans_sonja_hesslow

”Vittrande dans”, en del av konstprojektet ”Art from the Start”

I ett annat projekt tar Sonja med sig en tom canvas hem till gamla människor och låter dem berätta om sitt liv med färg och pensel – någon som har upplevt mycket kärlek använder kanske mycket rött medan någon som har tillbringat sitt liv på havet kanske väljer mycket blått – innan hon tar ett porträtt med den målade canvasen som bakgrund.

”Jag har kommit på att det finns så många gamla människor som sitter på sina ålderdomshem och är så ensamma och har så mycket att berätta. Eftersom jag själv inte har mina mor- och farföräldrar kvar tycker jag att det är ganska mysigt att få en inblick i andra gamla människors liv, samtidigt som de får måla och umgås med någon en eftermiddag.”

Kvalitet före kvantitet

Idéer har Sonja knappast någon brist på. De kan dyka upp överallt; i drömmar, i känslor, i en trasig övergiven lampskärm utanför en grannes dörr. Ibland blir hon nästan bli stressad över alla bildidéer som hon inte hinner förverkliga.

sonjahesslow1”När jag ser personer som publicerar tre nya bilder i veckan kan jag tänka: Jaha, hur många bilder har jag producerat det här året? Det är lätt att man räknar det i hur mycket man har åstadkommit. Har jag gjort fem bilder eller har jag gjort hundra? Fast jag har kommit fram till att det är okej. Jag gör få bilder, men jag lägger verkligen ner min själ i dem.”

Hon säljer alla sina bilder i små upplagor och priserna stiger i takt med att exemplaren går åt och de som finns kvar blir mer exklusiva, något som kan få gallerister att ta sig för pannan, men som för Sonja är ganska självklart.

”Jag resonerar såhär: Vill jag sälja jättemånga och billigt, så att det blir mer som Ikeakonst, eller vill jag sälja färre till dem som faktiskt verkligen vill ha dem på sin vägg och betala för det? Jag respekterar mig själv när jag faktiskt kan ta betalt för det jag gör. Och därför trycker jag också på bästa möjliga papper, hos det bästa tryckeriet, och ramar in dem med reflexfritt glas. För mig är det verkligen ett hantverk och då betalar jag hellre för produktionen än att ta första bästa.”

Egenföretagarens balansgång

Vi sitter i en ljus, färgglad lokal vid Skanstull i Stockholm, där Sonjas skrivbord sedan några veckor tillbaka samsas med snickarbänkar och ritningar. Här arbetar, förutom Sonja, fyra smyckesdesigners och en arkitekt. Det är näst sista veckan i september och sommaren har gjort ett sista dödsryck. Ljuset letar sig in genom fönstret, förvrängs och tinar upp det kyliga golvet i snövita romber.

Kontorsplatsen är en annan viktig investering. Eftersom Sonjas sambo arbetar skift som brandman och ofta är hemma på dagarna har hon lättare att fokusera här, samtidigt som det tvingar henne att sätta gränser och se till att hon inte arbetar för mycket; när hon går hem för dagen är hon ledig på riktigt.

the_thinker_sonja_hesslow

”The Thinker”

”Jag får ofta dåligt samvete och känner att jag inte har gjort tillräckligt, att jag borde vara på jobbet åtta timmar per dag, även om jag kanske är färdig efter sex timmar. Att jag inte borde vara ledig en onsdag. Men jag har ju egentligen alla möjligheter att lägga upp det precis som jag vill. Det är någonting jag verkligen jobbar med: att vara snällare mot mig själv. Det är svårt att hitta den här balansen. Vad är okej? Är det okej att gå och träna på lunchen i två och en halv timmar när det inte är det på något annat jobb? Så jag har försökt göra månadsscheman och veckoscheman och listor på vad jag ska göra varje dag. Och när jag väl har gjort allt på listan, då är det okej, liksom.”

På Sonjas skrivbord ryms en Macbook, en extern skärm, en ritplatta, en burk pennor och hennes planering. Kamerautrustningen får stanna hemma tills vidare.

”Jag tycker att det är inspirerande att vara här, men då har jag bara ett skrivbord. Jag har en dröm om att ha en egen ateljé där jag kan ha framme alla mina fotogrejer och pysselgrejer. Något kreativt kollektivaktigt, där jag kan mysa omkring.”

När vi ses är Sonja mitt uppe i förberedelserna inför årets upplaga av Affordable Art Fair. Hon har precis påbörjat en distansutbildning för konstnärer som driver eget och under det närmaste året är planen att satsa allt för att hon ska kunna fortsätta arbeta med sina egna konstprojekt. När vi blickar längre framåt ser hon utställningar, föreläsningar och någon form av undervisning, men framför allt ett lugn. Hon ser fram emot att bottna i sig själv. Hitta stabilitet.

”Det senaste året har jag känt att det är väldigt mycket som har lossnat, men det finns fortfarande mycket grejer som jag kan stressa upp mig över. Jag är hård mot mig själv och känner mig så virrig emellanåt. Jag skickar prislistor hit och prislistor dit och försöker få en struktur på allting, medan andra upplever att jag har stenkoll på det jag gör, och tänker: ’Vad skönt med någon som är driven och fokuserad och har koll på allting’. Och då kanske det inte är så farligt som jag tänker. Jag har en tendens att tänka det värsta. Jag måste lära mig att bara vara cool i mig själv, helt enkelt.” icon-dot-circle-o

sowlmate_sonja_hesslow

”Sowlmate”

my_secret_friend_and_i_sonja_hesslow

”My Secret Friend and I”

charging_my_batteries_sonja_hesslow

”Charging My Batteries”

Be_strong_sonja_hesslow

”Be Strong”

effect_sonja_hesslow

”Effect”

i_will_wait_for_you

”I Will Wait for You”


Följ Sonja online:
icon-globeicon-facebookicon-instagram icon-book