Mormor och tystnaden

Mormor i ljungen

Publicerad i Smålandsposten 1 mars 2018

Det hade varit fint att lära känna dig nu, när trasigheten läkt och din kärlek till jorden växer i mig. Idag ska jag fylla termosen, ge mig ut i skogen och se det magiska i tystnaden, även om vi inte längre kan dela den.

Jag minns hur det var att vakna hos dig, till ljudet av radion och ditt dämpade frukostskrammel. Stearinlågan som blänkte i flingskålarna. Högtidligheten i de små rutinerna. Jag minns din barnsliga förtjusning när du lärde mig att bre smörgåsrån på samma sätt som din mamma, när du smög fram ett paket glass med krossad choklad efter mellanmålet, när vi sänkte varandras slagskepp eller äntligen hittade två himmelspusselbitar som hörde ihop. Och jag minns när du slutade minnas. När våra namn försvann och våra ansikten suddades ut och din längtan efter morfar fick förvirringen att växa tills du glömde bort att andas.

För några år sedan hittade jag en ask med brev som du skrev när du var precis lika gammal som jag. I dina ord fanns samma blyghet, samma rädsla för att inte räcka till, samma ängsliga blick på en värld som var för vass och bullrig för sådana som oss. När du försvann var jag fortfarande så trasig inuti. Första gången du glömde vem jag var kallade du mig ”den där svarta”. Som om skinnjackan, kängorna och kajalen hade smält samman till ett skal så ogenomträngligt att du inte längre kunde se det lilla skrämda barnbarnet innanför. Men sista gången jag lutade mig fram för att viska att jag älskade dig kramade du min hand som om just de orden nådde fram.

Jag önskar att jag hade kunnat dela den här tiden med dig. Komma nära dig nu när mitt skal har luckrats upp och jag kan se allt som du förundrades över. För trots våra politiska diskussioner på balkongen, min förnärmelse när du försökte muta mig att konfirmera mig och din frustration över min tonårsångest, har vi nog en del gemensamt. Vi har burit tystnaden och känsligheten genom livet, inte bara som bojor, utan också som en intensiv närvaro, ett djupare sätt att uppleva världen omkring oss. Den magi som du hittade i gudstjänsterna, qigongkursen och kolonilotterna hittar jag i meditationerna, yogan och skogspromenaderna.

Det hade varit fint att ha dig här idag, när du skulle ha fyllt åttionio. Att få pulsa fram genom den tjocka snön och visa skogsstigarna kring min lilla stuga. Ta din hand och leda dig uppför branten till den hemligaste grottan med utsikt ända bort till havet. Packa upp en termos med varm choklad och färdigbredda smörgåsrån och se snöflingorna falla utanför, alldeles stilla. Låta skalen mot världen mjukna och dela tystnaden en sista gång.