I slutet av drömmarna

Publicerad i Smålandsposten 4 juli 2016

En eftermiddag i maj cyklar jag slalom mellan bilar och vattenpölar på en gata i Chiang Mai under ett tillfälligt avbrott i Thailands värsta torka på flera decennier. Jag håller andan där avgaserna är som svartast. Försöker förgäves svepa regnet ur ansiktet. Halvvägs hem orkar jag inte kämpa emot längre. Jag är så blöt att jag inte kan sluta skratta. Jag trampar fortare. Låter dropparna tränga rakt in i hjärtat.

Jag minns sommarregnslyckan. Våt asfaltsdoft och hala sandaler. Hur jag kunde bara vara när jag var liten. Jag samlade på vackra ögonblick utan att tänka på det. Sista steget nedför trappan som markerade gränsen mellan vårtermin och sommarlov. Första blåbärsmilkshaken. De små grodorna bakom farmors hus. Minuterna innan resten av huset vaknade.

En dag tog drömmarna tog över. Jag pendlade mellan dåtiden och framtiden tills jag glömde bort att existera. Det enda jag kunde se var utvägar. Barndomens trollskogar blev en gräns mellan mig och världen. Placerade mig utanför. Alltid utanför. Jag längtade in till Växjö och flyttade hemifrån trots att jag var för trasig bara för att livet skulle börja någon gång.

Nästan tio år senare är det städerna jag flyr från. Efter ett halvår i centrala Göteborg trycker jag ner mitt liv i en ryggsäck och tillbringar fyra månader på andra sidan jorden. Jag lär mig bygga lerhus i en liten by i nordöstra Thailand och cyklar vilse på den Japanska landsbygden och någonstans på vägen minns jag hur lätt det är att bara vara. Jag börjar samla på ögonblick igen.

Om två veckor är jag tillbaka i Småland. I sommar ska jag jobba på en kursgård mitt i skogen och sedan tar jag tillfälligt över min farmors hus, några kilometer utanför den lilla hålan som jag bara ville bort från en gång. Jag vet inte hur länge jag blir kvar där, men det spelar ingen roll. Jag behöver inga planer längre. Framtiden är ändå bara fantasi. Och visst kan det vara fint att längta, men det är ännu finare att leva på riktigt.

I sommar vill jag leva lika intensivt som jag gjorde när jag var liten. Glömma bort dåtiden och framtiden bland vågorna och träden och regndropparna. Sluta fly och låta nuet tränga rakt in i hjärtat. För det är där livet börjar, i slutet av drömmarna.