Ingenting är över än

img_5986

Publicerad i Smålandsposten 22 november 2016

Jag lyssnar på segertalet på väg till ett tidigt yogapass. Frostgrenarna flyter samman kring vägen. Jag blinkar. Sväljer. Svär för mig själv.

Klockan är en minut i nio när jag skyndar sista biten genom kylan, lämnar tårarna i tamburen och smyger in mellan raderna av vilande kroppar. Andas in. Andas ut. Landar. Just nu, just här, på en yogamatta i ett gammalt stationshus i Moheda, får allting stillna en stund.

Under hösten har stressen som under flera år legat som en dimma mellan mig och världen börjat skingras. Allt jag inte har orkat tänka på blir synligt. Rädslan över framtiden. Längtan efter förändring. I ett öppet hjärta ryms hela universum, skriver författaren och miljöaktivisten Joanna Macy. De senaste månaderna har verkligheten trängt rakt in i hjärtat, på samma gång så trasig och så vacker att jag inte kan blunda längre.

Ibland blir verkligheten överväldigande. Då tänker jag på min gammelmormor. På kvällen innan hennes nittiotreåriga kropp fick nog, när jag ringde för att säga hejdå och hon sa: Ja, nu är det snart över, men ikväll blir det lax och potatis. Som vilken kväll som helst.

På vägen till begravningen tappade jag rösten. Jag skulle sjunga och farmor smugglade in en flaska whisky i kapellet för att mjuk